Annonser

12 år i Profilbranschens tjänst – kapitel 2

PWA, Leverantörsgruppen och New Wave var alla medlemmar i SBPR plus ett antal fristående leverantörer och återförsäljare. Nu är ju du lite part i målet, men det får du ta, eftersom du ställde frågan. Då hösten 2009 var det flera personer som jag inte visste vilka de var då, men lärt känna senare, som tyckte det var fel att mässan ägdes och drevs av personer utanför branschen. Jag vet att du inte håller med för ni var ju i allra högsta grad en aktör i branschen men det var så det sas.

Dessa var uteslutande leverantörer, de flesta PWA-medlemmar medan ÅF- medlemmar tyckte att mässan skulle vara i Stockholm eller en gemensam Nordisk mässa i Köpenhamn och en del var nöjda som det var, det fanns säkert fler argument som jag inte kommer ihåg. ÅF hade generellt ingen åsikt om vem som ägde mässan, det var en ren leverantörsfråga eller utställarfråga.

Jag var helt ny (6 månader i branschen) så jag tänkte att det här är säkert ett gammalt argument som kan vara av och kör på nykomlingen i SBPR. Jag kan erkänna att jag duckade för allt detta. Trycket ökade för varje mässa om att göra något. Första alternativet var att försöka köpa mässan från er. Det fanns en budget för det och garantera för pengarna, men vi kom aldrig ens nära så det blev några trevliga möten av det hela men inte mer. 2011 fick jag ett klart och tydligt uppdrag av SBPR: s styrelse att utreda vilka möjligheter som fanns. T.ex att ta över mässan, starta ny på Elmia, i Stockholm alt Köpenhamn. Köpenhamnsalternativet försvann ganska snabbt, varken Norge eller Danmark var intresserat.

Under tiden började en annan aktör röra på sig, skulle göra en profilmässa i Stockholm på Älvsjömässan. Vi hade kontakt under en period och diskuterade ett eventuellt samarbete. I samband med detta gjorde vi en mycket enkel enkät, intetsägande ÅF-medlemmar. Vad ville de få ut av en mässa, som besökare.

De som svarade hade en hel massa de ville få ut av ett mässbesök. Det fanns fyra saker som fanns med de flesta svaren:

1. Se produkter/nyheter

2. Träffa kollegor

3. Utbildning/föreläsningar

4. Umgås/fest

Det borde ju inte vara så svårt att få till, nu vet vi vad de förväntar sig av en ny mässa. Fortfarande var att vara kvar på Elmia huvudspåret. Vi kontaktade Elmia för att få till någon form av sonderingssamtal. Elmia visade sig vara välvilligt inställd till att byta huvudman på mässan till branschföreningen. Jag var mycket tydlig med att detta inte fick ske bakom ryggen på nuvarande aktören. Jag minns mycket väl hur tydlig jag var på den punkten för jag fick en känsla av att de inte var helt transparanta, men kunde inte sätta fingret på vad. Svaret vi fick var: Var inte orolig för Tore honom pratar vi med redan i morgon. Detta möte följdes av ytterligare tre möten och redan på möte två sa Elmias företrädare att man har pratat med Tore och man kommer att nå en uppgörelse med honom d v s Elmia skulle köpa ut er och därmed vara fria att göra mässa med ny aktör.

Det viktiga var att vi, SBPR, inte tog kontakt med Tore, det skulle kunna störa deras förhandling med dig. Nu med facit i hand så vet vi båda, att de satt och rå-ljög oss rätt upp i ansiktet, Elmias tf. styrelseordförande och projektledare. Redan på möte tre började vi ana att det inte stod rätt till, vi fick inga svar på våra frågor, man bara pratade runt. Inför 4:e mötet sa vi, är de inte på banan nu avslutar vi kontakterna med dem. Under tiden dessa möten pågick, det gick ganska lång tid mellan varje möte. Det var någon slags förhalning som pågick, i vilket syfte är oklart, så tog Kista-mässan kontakt. De hade talat med någon medlem i Leverantörsgruppen, som hänvisat till mig. Vi är nu framme vid 2012.

Jag förstod nu att Elmia inte agerat schysst gentemot dig, så jag tog tåget till Malmö för att förklara hur vi agerat, vilket skiljde väsentligt från den bild du fått av Elmia. Det blev väl inte det bästa möte vi haft, men jag tror att det var både nyttigt och nödvändigt, så här i backspegeln.

Kistamässan agerade snabbt och professionellt, vi hade ett färdigt förslag, något att ta ställning till på bara några månader. För att ta det här steget ville jag känna att alla var med på båten. ÅF var klart, det var en överväldigande majoritet för att göra mässa i Stockholm. Kallade till möte med Leverantörsgruppen och PWA. Leverantörsgruppen kom, men ingen från PWA. De var ju för det hela, sedan tidigare bara de fick rådighet över mässan, vilket vi var överens om, vi skulle dela ansvar och ekonomiskt överskott. Leverantörsgruppen var efter mötet också med på båten. Jag rapporterade detta till styrelsen som sa, kör på. Vi hade ett styrelsemöte i slutet på november där det officiella beslutet togs, om att köra mässa på Kistamässan.

Styrelsen var enhällig, beslutet justerades omedelbart och jag tog sista flyget från Jönköping till Stockholm och var framme på Hotell Continental kl 9 på kvällen där avtalet med Kista mässan skrevs på. Kista mässans Björn Wengse, sa några dagar innan att hinner du hit och skriva på avtalet på kvällen direkt efter ert styrelsemöte så bjuder jag på middag, klä dig för "fine dining". Det var inga problem beslutet var i princip klart. ÅF-medlemmarna i styrelsen var med och PWA:s två styrelsemedlemmar, som drivit frågan om att ta över/flytta mässan, var ju också klara. Rev med mig en mörkgrå kostym vit skjorta och slips, bytte snabbt på hotellrummet rusade till mötesrummet och där sitter Björn Wengse i jeans stickad tröja och vandrarkängor och säger: Oj ,Kjell vad finklädd du är! Det blev middag på Jensen Böfhus, snacka om antiklimax.

Vad du pratar på, tur jag har bandaren på, annars hade jag inte hunnit med. Nu kommer vi till januari 2013 sista Promotionmässan på Elmia. Det börjar med dagen innan mässan att projektledaren hos Elmia informerar mig om att jag inte är välkommen att beträda Elmias lokaler och att man hade uniformerad personal i entrén för att se till att jag inte frestas att försöka ta mig in. Efteråt har jag förstått att detta beslut inte var förankrat hos er.

Dag 1 på mässan hade SBPR årsmöte, en timme före årsmötet kom en delegation från PWA och meddelade att Leverantörsgruppen blivit medlemmar i PWA på morgonen och att man på samma möte beslutat att gå ur SBPR. Det var vad man kallar en riktig "tjuvsmäll" man ville starta en konflikt. SBPR hade blivit för starkt för dem. En timma senare på SBPR:s årsmöte där nämnda delegation deltog, de var ju officiellt fortfarande medlemmar, reser sig en företrädare från PWA upp och säger: "Jag vill bara informera alla här om att PWA har beslutat att lämna SBPR" det agerandet var absolut inte det smartaste jag sett, snarare tvärtom. Såvida han inte var ute efter att skapa konflikt mellan PWA och SBPR i så fall var han rätt ute.

Jag gissar att det var det senare alternativet. Jag vet också att PWA hade intensiva förhandlingar med Elmia dessa dagar. Måste erkänna att den eftermiddagen var jag rätt tom i huvudet. PWA hade drivit SBPR framför sig att fixa en mässa som branschen äger och styr över och när jag är i mål är man så missnöjd att lämnar SBPR. Man har hållit god min hela vägen och spelat med. Det är som att springa ett maratonlopp i OS, upptäcka att man är först på upploppet mot målsnöret och precis när jag skall ta sista steget över mållinjen kommer han med startpistolen och skjuter mig. Just så kändes det där och då.

De lät mig slita i 18 månader, ta skit, ta verbalt stryk, få all skit, sedan ville man glida in på en räkmacka och ta över. Man kan kalla sånt mycket, men snyggt var det inte. Jag sov inte mycket den natten, dag två på mässan skulle vi öppna bokning för höstmässan på Kista-mässan. Vi hade lokal på Scandic Elmia där vi var även för årsmötet. Mäss-Elmia vägrade att hyra ut lokal till SBPR, på deras konferensavdelning. Vi skulle öppna bokningen klockan 10. Jag var där klockan 9 och var beredd att blåsa av det hela om vi inte hade 25 utställare innan dagen var slut. Tjejerna från Kistamässan som skulle hålla i själva bokningen kom 9.30 och säger: "Vad mycket folk det är i korridoren". Jag kollade, det var utställare som köade. Först stod Laserpro, sedan Burde som också passade på att bli medlem i SBPR. De flesta som stod där var faktiskt PWA medlemmar och många av dem passade på att bli enskilda medlemmar i SBPR. Man kan ju fundera på hur bra förankrade PWA:s beslut var.

Vi passerade 100 utställare innan mässan var över. Det blev 233 utställare hösten 2013 på Kistamässan. PWA sprattlade emot någon månad till, men i princip var det över där och då, i kön till bokningen. Sedan kom PWA och bad att få vara med projektet på Kistamässan, vilket de fick. SBPR:s uppgift är att bl.a. att ena branschen, så självklart skulle de vara med. Jag tycker att mässan på Kista var en bra mässa, bra organisation, bra föreläsningar bra branschfester - allt besökarna ville ha. Det som störde var att de som stred hårdast för att få mässan till Stockholm var Stockholmsbaserade ÅF, men när mässan väl var där, kom man inte, i bästa fall kom man några timmar mitt på dagen. Dåligt att inte ta ansvar och visa solidaritet med de beslut man är med och driver igenom. Blev också störd när man ser och hör mässbesökare, som kommer in i en monter, där utställaren/ leverantören lagt kanske 100 000 kr på en monter och lägger lika mycket till på personal, boende, resa, mat etc. Har tagit med sitt sortiment ansträngt sig för att få till en attraktiv monter och besökaren sätter sig ner och säger: "Kan du inte bjuda på en öl, grejerna kan du väl komma till oss nästa vecka och visa vi orkar inte titta på det nu". Respekt för varandras arbete saknas i branschen. Jag ser att utställaren helst vill be dem fara o flyga, men det gör han inte. Sedan har vi utställarna som hela tiden gnäller att det är för lite folk i gångarna. Vilket lustigt sätt att tänka, det enda som räknas är antalet kunder man haft i sin monter, de i gångarna gör du inga affärer på. Det är alltid de som inte bokar några kundbesök som klagar och de lär sig aldrig. Företag som PF, Matterhorn, Magasin, Vinga, Midocean, Nimbus m.fl som bokar sina besök har fullt i sina montrar från kl 9 dag ett till sista timman sista dagen oavsett hur mycket folk det är i gångarna.

Samma sak med föreläsningarna, de som ivrigast talade för att vi skulle ha föreläsningar på mässan syntes sällan i publiken trots att ämnena var de som föreslagits. Föreläsarna jobbade inte heller gratis och då blir man besviken när man frågar någon varför de inte var och lyssnade. Lev X bjöd på öl så jag kom inte ifrån.

Vi gjorde nio mässor på Kista mässan, mellan varje mässa hade vi samrådsmöten ett strax efter den mässa som nyss varit och ett inför kommande mässa. Själv hade jag nästan daglig kontakt med mässan, per telefon, gällande det löpande arbetet. Efter fem mässor framförde PWA önskemål om att bara göra en mässa per år, inte två. Jag emotsatte mig förslaget, då motiveringen var att vissa utställare tyckte det var för dyrt med två gånger om året. Jag förstod aldrig argumentet. Låt den som vill och har råd ställ ut två gånger per år och den som bara vill en gång per år, göra det. Hur svårt kunde det vara. Men, PWA fortsatte att framföra sitt förslag någon gång per år. Till slut fick man med Kistamässan på idén och SBPR blev nedröstad.

När beslutet var ett faktum tog det bara någon månad så hade några PWAmedlemmar dragit igång och mässa på Elmia istället för den som ställdes in på Kistamässan. Återigen ett dåligt förankrat beslut hos PWA. Hur det gick sedan vet vi alla. Har du fått ur dig allt om mässor nu? När jag sitter och lyssnar på mig själv kan man tro att jag är bitter men så är det inte, jag har bara redogjort hur det gick till, många sanningar förvrängdes då det hände. Det var inte läge att rätta till det då, av taktiska och politiska skäl. Jag älskar den här branschen och människorna i den. En och annan sanning kan vara nyttigt att höra, kanske bli en ögonöppnare. Vad vet jag ?, Vad vet jag ?, som en annan Göteborgare sa.

Text Tore Lindfors 0704-912465